monickis

Nej inte idag, hade jag själv fått välja hade jag sovit länge till. Har mått uselt under natten och när jag väl somnade så drömde jag att jag var överlevande bland ett gäng zombies, bättre drömmar har man haft!!! Barnen verkar dock må mycket bättre och deras små magar i form igen, så nu hoppas vi det vänder till friskare tider! *peppar peppar*

Hörde Bea jama riktigt högt och inte på sitt pratiga vis så gick för att kika vad som hänt. Där sitter hon i köket och tittar på sin tomma matskål och all mat som ligger utanför. Vera hade igår hällt ut allt och trött som ja gvar missade jag det. Hade det här varit våran gamla Busan hade det juh inte varit några problem med Bea tittade på mig som om hon höll på att dö av svält så det var bara att hälla upp ny mat i skålen och sopa upp resterna. Haha hon är en rolig dam den här missen! Har varit inne och kikat på de små som verkar ge Bea lika mycket jobb som mina. Ingen av dem går åt samma håll och lilla fröken (i vartfall vad jag tror) är en riktigt äventyrare som gärna vågar sig en bra bit bort. Idag hade de även hällsat på mannen min när han skulle borsta tänderna.

Ska in ich fota lite senare men så länge får det bli gårdagens bild på tuffeLisa!

Nu var det en evighet sedan jag satt här och bloggade och mycket har hänt både bra och dåligt! Skall försöka att i framtiden bara fokusera på det som är bra för annars går man under!

Vi har fått en underbar familjemedlemm i form av en Birma med namn Beatrix som kallas Bea. Hon är lugn och snäll och oehört praktglad så hon matchar ju Nicklas bra på den punkten   Bea blev den 4 Mars mamma till tre små änglar och två små goa ulltussar som nu börjat ta för sig av världen och vad den har att erbjuda. Idag kom de båda kravlandes ur bolådan och spatserade med bestämda om något vinkliga kliv rakt fram till mig och barnen när det skulle borstas tänder. Ingen av dem visar osäkerhet och Vera var så försiktig när hon fick klappa och sedan lyfte hon jätte försiktigt in dom i sin bolåda där mamma Bea lugnt låg och tittade på. Bea är inte överförtjust i barn men hon varesig fräser eller gör utfall på någotvis och när barnen sover brukar hon passa på att komma fram och lukta på dem och vid vissa tillfällen jama Linus i örat  Mitt första minne av katt är att jag blir riven av en så tycker Bea är en riktigt cool dam!

Nu skall även jag få i mig lite frukost innan det är dax att knata runt i skogem.  

Electra kom in i våran familj som en virvelvind full av energi och bus. Hon och Vera fann varandra snabbt och blev par i brott medan hon med Linus var lugnare och brukade kura ihop sig brevid honom för att sova. Med Electra har vi fått kämpa med att hon vägrade äta sedan dag ett och slutligen började det fungera med färskfoder men det åt hon bara under natten, men hon åt hundfoder i vart fall! Hon var en hejja på att hoppa och vi har funnit henne på diskbänken ätandes av våran mat som antingen tinat eller svalnat i väntan på att ätas. Hon har även varit på köksbordet och plockat där om man inte hunnit plocka bort frukosten snabbt nog innan man satt ner Linus så det var inte det att hon inte ville äta, hon ville bara inte äta sin mat.

På senare tid ändrades hennes sätt till att bli mycket vaktig och hon skällde som en gårdshund vid minsta ljud,natt som dag. Hon kunde inte längre lämnas ensam ens de korta små stunder man slängde skräp och hon började naffsa barnen när de gick förbi. En dag försökte hon bita Vera rakt över ansiktet när hon inte gav sin smörgås till henne och det var då beslutet kom att det inte gick att ha kvar henne. Enligt uppfödaren är det här tonnårs tjafs och något helt normalt men för oss oacceptabelt. Jag undrar om hon hade resonerat likadant om hon lyckats bita Vera. Jag saknar Electra massor för hon tog en rejäl bit av mitt hjärta samma dag vi träffades och jag hoppas att uppfödaren trots allt väljer att ta till sig lite av det vi berättat och ser till att hon inte hamnar i en familj med för små barn som inte kan hävda sig eller säga ifrån. En liten hund betyder inte liten skada om något skulle hända.  Electra är en tuff tjej som inte backar i första taget!

Mitt i allt så kom då lilla Gimlie till oss som var tänkt att bli kompis och även sporra Electra till att äta mer. Han äter som en häst, är lugnet själv och helt ljuvlig på alla sätt och vis. Om hon var en virvelvind så är han mest en lugn bris som då och då får sina tokfnatt och sen måste sova....länge! Även han tycker om barnen och är en rejäl kelpropp. Han är lite som tjuren Färdinand och vi hoppas det fortsätter så!

Nu skall jag försöka natta om Vera som troligtvis fått sova allt för länge på dagis....igen!

Det är så synd om Electra om hon själv får uttrycka det. Idag under träningen så trillade nämligen poletten ner, matte ville hon skulle ligga ner. Men inte kan man studsa om man ligger ner?! Man riktigt såg hur synd det var om henne som fick belöning efter att ha legat ner i millisekund, vilken fruktansvärd evighet hon fick vänta. Så fort godiset kastades var hon iväg som en liten känguru som druckit för mycket kaffe.

Det är dessutom synd om Electra för nu har Vera fått börja lite längre tider på förskolan. Skulle jag gå hemmifrån är de lite pipigt (jag tränar,ger mat och tar de flesta rundorna) går Nicke är det inte hela världen men om Vera lämnar hemmet brakar helvetet löst för lilla damen. Hon lugnar ju så klart ner sig men man verkligen ser hur hon väntar på att gumman ska komma hem. Idag hade då husse mage att inte ha henne med sig och som Electra letade tills hon slutligen återgick till att vara Linus personliga dammsuga eftersom han satt och knaprade på smörgåsrån. Men sicken lycka när hon kom hem!

Här hemma har det möblerats om då jag ville ha lite mer öppna ytor och inte var riktigt nöjd med hur det var. Electra hon var duktig på att möblera om hon med. Hon har en bur i köket att krypa in i och en i vardagsrummet, det är för att vi vill att hon ska vänja sig vid det då det är bra vid utställning eller t ex resor. När jag sitter med Linus och tittar lite vid datorn hör jag ett konstigt svooooochh och kikar ut i köket. Där höll hon på att knuffa och böka på buren och jag fortsatte med mitt och tänkte inte så mycket mer på det. Men sen blev det så där misstänktsamt tyst som det bara kan bli när jycke eller barn ställt till med riktigt bus så jag kikar dit igen och vad ser jag. Electra har då knuffat buren så hon kan hoppa upp på den och sedan köksbänken där jag ställt hennes skål med mat. När jag kommer ut verkar hon inte skämmas för fem öre utan viftar glatt på hela gumpen och fortsätter äta. Härliga charmiga busjycke som bjuder på så många skratt!!! Nu hade jag nog inte varit lika charmad om det varit en plåt med nybakat som stått där   

Nu sitter jag här med kvällsolen som lyser in och bara njuter av en sovande Linus i sin babybjörn sele( han har haft lite svårt att sova idag/natt) som tyvärr blivit lite liten så har fått beställa en ErgoBaby sport för snart sitter han som en packad korv i selen och inte blir det bättre med ytterkläder på. Men har hört mycket bra om den så är väldigt förväntansfull och ska försöka få ändan ur och lägga ut våran på blocket. När det båda två sover ska jag klippa Nicke och sedan ut på en efterlängtad långrunda. Hoppas nu bara illamåendet och lederna blir bättre för så här orkar jag inte ha det mer!!

Nu lite mer mys innan det är dax med alla kvällsysslorna!!

I vårat hem har vi barngrind till köket eftersom höjden av skoj för Vera är att dra ut allt ur lådorna och sedan se sin mammas ansikte skifta i olika nyanser av rött. Efter att ha spenderat en kväll med att plocka upp ca 400 sugrör för 511 gången valde vi att sätta grind in dit. Idioter kanske någon tänker, det finns ju skydd för lådor och skåp.... Jajjemen men det funkar lite för bra även på mammor ibland ;) Idag när jag skulle in för att hämta ersättning till Linus blir jag rammade av Electra som dansar någon form av tango runt mina ben för att sedan slänga sig tillrätta i en solfläck. Själv ligger man där lite ynklig och funderar på om man fick en hjärnskakning och bruten tå och där ligger hon nöjt i sin lilla plätt (bristvara) av sol och riktigt myser. Tänker då på att hade det varit Vera som ramlat nu hade Electra varit där innan hon hunnit landa och legat under henne och inte gått därifrån fören hon satt sig upp.

Nu har hon i vart fall klippta klor, är nybadad och så har vi klickat lite på stå och liggträning. Jag ska ta en kopp kaffe.

Oj skäms på mig som uppdaterar så illa. Så där jätte mycket är det inte som hänt men dagarna går ändå snabbt förbi. Nu har äntligen hösten infunnit sig och jag hoppas det blir en lång vacker höst där man får se det vackra färgerna skifta i skogen under ett bra tag. Tycker inte om när det blir så där slaskgrått på en gång och wips så är det vinter.

Försöker spendera så mycket tid ute som möjligt med barn och valp då det är nyttigt för oss alla, inte minst mig som nu faktiskt lyckats gå ner 7 kg! Det ger en kick och ork att fortsätta tills jag når mitt mål   Vera skall skolas in på förskolan i slutet av Augusti är det tänkt och från min sida är det blandade kännslor. Så social som hon är kommer hon säkerligen att älska det, men jag kommer sakna henne så mycket och oroa mig för att hon ska ha det bra. Kompisens dotter går på samma dagis och tycker dom är jätte bra, men som mamma tror jag aldrig man slutar oroa sig! Tur jag har lille Linus hemma ett tag till i alla fall!!!

Electra hon växer och blir duktigare för var dag som går. Tålig som tusan med Vera men kan även säga ifrån på ett bra sätt vilket jag gillar mycket. Ute är hon riktigt lyhörd för att vara valp och har duktigt kallats in när hon velat dra efter hare/rådjur/joggare. Om Vera däremot springer ifrån henne blir hon tokig! Vera är hennes skyddslign tror jag    Hon äslar mat och ibland när man ska mata Linus i hans babysitter är det nästan så ett stycke dvärgpinscher följer skeden in, men bra när man tränar dock! Har påbörjat inklickningen och går att som det ska skall vi utställningsträna på en inoff i partille i september.

Nej nu är det lite   som gäller innan vi drar ut!

Igår åkte jag och barnen över och träffade mina föräldrar och lillebror. Mycket trevlig eftermiddag och god mat! Ännu en gång bjöds det på en god tårta (frödinges med sommarbär och vit chokladmousse) och jag som inte är tårtfantast måste säga att den var bland det godaste jag ätit. Vera hade det jätte skoj och såg till att aktivera alla   Linus han pratade på lite och var så nyfiken på allt han med. Jag och lillebror tog en kaffe på Tintins innan det var dax att åka hem. Vera somnade mycket motvilligt i vagne och kort där efter en liten trött Linus med.

Idag vaknade jag av en liten Vera som tassade fram till mig för att krypa upp i sängen. Passade på att kika på Linus och fick lite skrämselhicka. Han har lärt sig att helt rulla runt på mage nu( även i sömnen) och för mig är det en jobbig period innan man vänjer sig vid det och vågar lite på att han själv vänder tillbaka. Var likadant med Vera, då stod man där mitt i natten och såg till att andningsvägar var fria.

Nej nu ska jag se om jag kan somna om, annars blir det lite kaffe och ut med hunden medan de andra sover gott.